Jag har böcker. Jag har en hylla. Tillsammans ska de skapa en bokhylla. Men hur? Som ni nog räknat ut av rubriken är jag en förespråkare för att sortera efter färg, något som många gärna gör sig lustiga över. Detta gör mig vansinnig.

Det finns tre huvudsakliga sätt att ställa in böcker i en bokhylla. Det första sättet är att optimera hyllan för att det snabbt ska gå att hitta en viss bok. Kanske sortera på författare, kanske på genre, vad vet jag. Den här taktiken är lämplig för till exempel Horace Engdahl. Han behöver kunna flyga upp från ett stökigt, vinfläckat middagsbord och på studs bläddra fram precis rätt passage i en tung, italiensk bok och börja en högläsning för sina litterära vänner. Att den här sorteringsmodellen är lämplig för just Horace Engdahl och hans gäng är också anledningen till att den betraktas som den tjusigaste. Det är drömbilden för alla med en bokhylla och följaktligen har det blivit så att nästan alla som föraktar den färgkodade bokhyllan sorterar sina böcker såhär. Det röviga är bara att princip ingen av dessa posörer är ens i närheten av att ha samma behovsprofil som Horace Engdahl. Snarare är de betydligt mer benägna att, precis som jag, ställa in sina buckliga pocketböcker i hyllan som en radda intellektuella medaljer och sedan inte ta ut dem igen någonsin.

Visst är det väl då ärligare att betrakta bokhyllan som ett inredningsföremål snarare än ett läderdoftande, Indiana Jones-bibliotek som optimerats för att hitta rätt dikt på kortast möjliga tid? Den som inte tycker färgkodat är snyggast behöver inte nödvändigtvis sortera just så, men absolut efter den egna snygghets-preferensen. Oavsett bör i alla fall icke Horace-typer visa mer respekt inför den färgkodade bokhyllans prakt och auktoritet.

Det tredje sättet är att bara ställa in böckerna huller om buller. Det är väl också okej antar jag.