Triathlon verkar på alla sätt vidrigt och om jag förstått saken rätt så är det just vidrigheten som är det “roliga”. Nu håller jag inte på med triathlon och kommer aldrig att göra det eller ens titta på när någon annan gör det, men känner ändå att jag har tydligt mandat att lägga näsan i blöt. För det är irriterande att ordningen på grenarna alltid är sämsta möjliga.

Först simma, sen cykla och sist springa. Varför denna ondska? Det är väl duktigt nog att göra triathlon som det är utan att grenarna ska behöva sorteras på ett skitsätt?

Det skönaste vore nog att börja med att klara av springandet, för det är jobbigast och omöjligt att maska i. Sen ska det vara cykling för det går att göra lite mer i sin egen takt och sist ska det vara dags att simma/bada. Fatta vad skönt att ha sprungit och cyklat jättelångt och sen slänga sig i det uppfriskande vattnet för ett dopp. Istället börjas det med badet, trots att det trotsar både logik och medmänsklighet. För det första är det hemskt att doppa sig när man är kall och för det andra är det såklart ingen som är sugen på att cykla och springa precis efter ett bra bad.

Nästa sport jag vill förbättra är NHL-hockey. Den här grejen att det är tillåtet att slåss en liten stund när man blir sur är helt obegriplig. Varför ska man få slåss för att man är sur? Det finns väl inte en sport där motståndarna inte är sura på varandra hela tiden, det är ju hela idén med sport. Är hockeyspelarna extra sura? Lustigt också att det är super-förbjudet att peta lite på varandra med klubban men helt lugnt att låta knytnäve möta läpp så länge det bara håller på en lagom lång stund och domarna får cirkla runt kombattanterna som ett par dåliga föräldrar som låter barnen göra upp om ett påskägg.

Vi börjar med de här förändringarna direkt tycker jag och utvärderar om 6 månader.