Stryk finbyxorna och sjung en långsam låt om religiösa grejer, för idag är det sommaravslutning hos Mansbarnet. Bloggeriet tar alltså paus under semestern så att jag kan fokusera helt på matmissbruket. Det enda som nu återstår innan vi alla rusar till skogs är att dela ut betyg för terminen som passerat. Men eftersom jag är en anhängare av flumskolan och känslig för kritik blir det mer i form av ett allmänt hållet utvecklingssamtal. Den positiva kritiken är också mer omfattande än den negativa, helt i samklang med all modern forskning kring effektivt ledarskap.

Styrkor:

Har prånglat ut inlägg tre gånger i veckan utan att mer än absolut nödvändigt gå runt hemma och högljutt oja mig över den självpåtagna arbetsbördan.

Har inte skrivit något jag ångrat, även om Seth och Zooey-grejen är på gärsgårn.

Gav inte upp när loggan var ful, skev och pixlig när man delade inlägg, utan bröt ner min kollega Jocke Blondell med skickligt tjat ända tills han tog sig i kragen och löste problemet.

Köpte en smal gyllene dator (Lille Gull) för att motivera mig att skriva på kvällarna och sedan den dagen känns det varmt i bröstet vid varje knapptryckning.

Utvecklingsmöjligheter:

Mansbarnet har fortfarande inte blivit en Beyoncé-populär stormakt i bloggosfären, något som mitt uppblåsta självförtroende lögnaktigt påstod skulle ske omedelbart.

Min inre gnällighet har visat sig vara överraskande massiv. Jag visste att det var illa, men inte så här illa. Under tre månaders skrivande är det i princip bara Julia Louis-Dreyfus som fått ett snällt omdöme.

Jag inbillade mig att det på något automatiskt sätt skulle börja gravitera pengar mot bloggen, pengar som till exempel skulle täcka upp för Lille Gull. Till dags dato syns inga som helst tecken på sådan här mystisk monetär gravitation.

Hyfsade betyg alltså. Inte nog för att bli läkare kanske men det verkar ändå vara ett rätt kladdigt yrke. Tack för att du läst så här långt och ha en bra sommar! Mansbarnet tutar igång klagosången igen den 10 augusti.