Nästa år firar jag och R femårig bröllopsdag vilket ju känns oerhört märkvärdigt. Synd att Wikipedia helt utan takt och ton väljer att kissa oss rakt i ansiktena med följande information: Vi ska fira träbröllop. Året vi är på nu är frukt. Frukt! Som i kiwi och banan! Inget vettigt firande händer förrän efter 25 år när det är silver. Guld? Ja det är 50 år, alltså år 2061 i vårt fall. Helt tydligt är de här vansinniga siffrorna en rest från tiden då man gifte sig som femtonåring, bodde kvar i bajstorpet hela livet, dog i hösnuva och utsattes för noll sexuella frestelser där emellan. Att vara gift under sådana lattjolajbanförhållanden är inget speciellt, utan bara ett resultat av att ha överlevt. Systemet är alltså ruttet. Lyckligtvis har jag pigga förslag på nya riktlinjer.

5 år ska vara brons, 10 år silver, 15 år guld, 20 år platina, 25 år titan. Efter det gäller karate-terminologi, alltså att 30 år är titanbröllop av andra dan. Karate-grejen känns kanske lite komplicerad, men i princip ingen kommer vara gift i 30 år ändå så det är inget problem i praktiken.

Nästa fråga är om vi ska välkomna folk som är sambos eller rentav bara ihop, nu när äktenskapet inte är samma grundbult i samhället som på Marcus Birros tid. Men nej, där tycker jag vi ska snåla. Att bli ihop kan man mer eller mindre ramla in i. Plötsligt har det gått sju år och det är barn överallt utan att det tänkts en klar och redig tanke. Att gifta sig är däremot ett aktivt beslut. Det finns också ett intressant gambling-moment i att gifta sig tidigt när man knappt känner varandra för att snabbt få komma in i bröllopsdagssystemet, samtidigt som tidigt giftande kanske ökar risken för skilsmässa och så får man inte fira alls. Dessutom är det ordentligt med pengar på spel med tanke på att allt ska delas vid skilsmässa. Ja ni hör ju vad spännande det kan bli.