Snart kommer alltså Batman vs Superman. Att det här kommer bli en alldeles extra dålig film är i princip garanterat. Jag sa förvisso exakt samma sak om Mad Max, men den här gången kan jag inte ha fel. Det dåliga med filmen avslöjas rätt upp och ner redan i titeln. För det första för att ordet Superman ingår i den. Gud vad hopplös han är, Stålmannen. Det är så tydligt att han är en mycket tidig superhjälte, påhittad innan de stackars manusförfattarna tvingades upptäcka att en hjälte som kan allt, tål allt utom en enda sak, har ett stabilt psyke och dessutom är supertrevlig inte är optimerad för intressanta historier.

 

-Vad ska Stålmannen hitta på den här veckan tycker ni? Vi KAN inte köra på att nån skurk får tag på kryptonit den här gången också!

 

*Lång tystnad*

 

-Äh, fan det får väl bli kryptonit då.

 

Den andra ledtråden som avslöjar rumpigheten redan i titeln är att Batman är med i samma film. Det är bara för dumt. Som envis på gräsen till dum konsument av sci-fi, skräck, superhjältar, ja egentligen allt som inte handlar om den gäspiga verkligheten, har jag med god aptit tuggat i mig många svajiga idéer genom åren, men här måste gränsen faktiskt dras. Glappet mellan Stålmannen och Batman är för stort för att ha minsta trovärdighet. Det är minst lika stort som glappet mellan Batman och Lasse Kronér och ingen skulle gå och se en film som hette Batman vs Lasse Kronér. (Eller jo det skulle vi såklart, men ni fattar.) Hur skulle Bruce Wayne kunna motivera sig att träna karate hela dagarna, för att orka hoppa mellan hustaken och kasta sina små hemslöjdade bataranger efter skurkarna, när en annan kille som tål atombomber och kan flyga så fort att tiden går baklänges har samma jobb? Batman skulle såklart lägga av direkt, precis som Sarah Sjöström nog rätt kvickt skulle tappa gnistan och sluta jaga hundradelar om det plötsligt dök upp en jävel som rev av femtio meter fjäril på en halv sekund utan att behöva träna.
Av dessa anledningar tilldelas Batman vs Superman härmed en geting i förhandsbetyg.