För några veckor sen kom det hem folk och skulle äta middag. Finklädda barn. Presenter. Jag hade slowcookat kyckling Kung Pao i sex timmar och kånkat från systemet, R hade städat och pyntat. En timme in, under förrätten, kände jag mig plötsligt så sjuk att gästerna omedelbart fick gå hem igen. Sen blev R också sjuk och så kräktes vi i kanon hela natten. Föööör jävligt.

Men dagen efter kunde vi som så många gånger förut konstatera att R och jag har olika funtade kroppar. Jag grisade glatt i mig en stor jalapeno-burgare med pommes till lunch. Snus och cappucino efteråt. Och på kvällen kyckling Kung Pao för 6 personer. R däremot fick leva på Proviva och bananer i flera dagar. En kopp Earl Grey till kvällningen. Att få gotta sig i denna underbara orättvisa gjorde det nästan värt det.