Skrider fram till stormarknadens fisk- och skaldjurshylla på jakt efter räkor. Hittar en burk som inte är vilka skiträkor som helst utan “handpillade” sådana. Vill jag ha det? Jajamensan. Här har en vindpinad göteborgare suttit i sin gamla sjöbod och pillat och pillat bara för lilla mig. Mycket bättre än groteska terminator-maskiner som säkerligen pillar helt utan den nödvändiga respekten för räkpillar-konstens mystiska traditioner.

Av någon anledning tolkar jag alltså handpillat som ett positivt begrepp. Detta trots att jag har händer själv och alltså är väl medveten om de många vidrigheter sådana kan användas till under en dag utöver eventuellt räkpillande. Orimligheten i att handpillat ändå betraktas som en styrka blir tydligare om vi tänker oss att en maskin som användes till att pilla räkor parallellt användes till att torka människor i rumpan. Låt säga ett ratio på en rumpa per hundra räkor. Med exakt samma munstycke dessutom. Och det enda som hände mellan rump- och räkpillandet var att maskinen själv tvättade sitt munstycke med tvål och vatten. Kanske. För den så önskvärda munstycks-tvätten skedde bakom en låst dörr helt utan vittnen. Ägaren till denna helvetiska räk- och rumppillar-maskin skulle sälja noll räkor och omedelbart kastas i fängelse.