Innehåller lite spoilers för dig som inte sett It follows.

När zombiefilmen slog igenom var det med långsamma zombier som hasade gata up, gata ner helt utan riktning och mål som en rejäl hord pensionärsfyllon i Malaga. Det nya och spännande med det här var att den enskilda zombien var rätt enkel att både undfly och hacka ihjäl. Farligheten låg istället i mängden. När man flydde från en zombie som kom från höger smög en annan upp från vänster och så var hjärnan uppäten.

Sen kom Dawn of the dead 2004 och zombierna började springa. Ett genidrag enligt mig, men kontroversiellt i konservativa zombie-falangen som enligt god sed gnällde lite här och var på internet. Nästa steg var World war Z (filmen) och jisses amalia vad det sprangs.

World War Z var bra på pappret. Resultatet av en helt logisk tankekedja: Om många långsamma zombier är bra och många snabba zombier är ännu bättre, då måste ju skitstora högar av supersnabba zombies vara helt suveränt. Men nej.

Hela upplägget kändes som när man är på en fest och står och skojar om nåt och det kommer förbi en ny stackare/idiot som inte riktigt fattar stämningen och drar skämtet alldeles för långt så att nån blir ledsen. Efter World War Z var vi nog många som kände att det var dags för lite egentid utan spring-zombierna. Kanske till och med tid utan några zombier alls!

Men så kom It follows. En rätt konstig skräckfilm som inte ens är en zombiefilm, men ändå fungerar som en efterlängtad mini-reboot av hela genren. Här är det en tjej som blir förföljd av ett enda väldigt långsamt zombieliknande kräk som går rakt mot henne dag och natt. Faran är så nedtonad att den egentligen är ett besvär snarare än en fara. Om hon bara orkade flytta typ varannan månad till andra änden av landet så skulle livet kunna puttra på som vanligt. Det blir väl lite jobbigt att ha två adresser och behöva packa upp och ner sin resväska hela tiden, men inte särskilt mycket jobbigare än att ha kronisk ryggvärk eller gluten-intolerans.

It follows borde inte funka, men gör det ändå för att den viktigaste ingrediensen i en skräckfilm är överraskningen. Nytt är läskigt. Även när det egentligen bara är lite gud-vad-jobbigt-att-flytta-läskigt.