Jobbar för tillfället i ett projekt där ordet “postalt” används med viss frekvens. Det handlar alltså om reklam som anländer med posten. Men hur många gånger jag än hör det där jäkla ordet så kan jag inte sluta roas av att det låter som att det handlar om en ny spännande kroppsöppning. Det passar alldeles för bra in bland klassikerna. Oralt, analt, vaginalt, postalt. Så när någon med neutral min säger “Foldern levereras postalt” och tar en liten obrydd klunk av sitt kaffe, ja, då uppskattar jag det.

Tyvärr kombineras den postala humorupplevelsen med mitt erkänt bedrövliga pokeransikte. Känslorna slipper ALLTID ut. Alltså finns det inget som heter skratta inombords för mig. Varje gång någon säger “postalt” i min närhet så ler jag ett löjligt halvkvävt lycko-leende som hela mötet ser. Precis samma problem som när jag jobbade på Brindfors och uttrycket “I plenum” av någon anledning användes i tid och otid. “Det där får vi nog tyvärr ta i plenum”. Hihi!