Innan barnen kom och förstörde alltihop var jag intresserad av Formel 1. Det började som för 9 av 10 F1-fans: Med att ligga bakis i soffan och låta sig vaggas till sömns av motorljud och Eje Elghs outtröttliga malande om regndäck. Sen smög intresset sig på efterhand. Jag kanske hejade en liten stund på den snyggaste bilen eller någon förare med roligt namn och sen plötsligt en dag satt jag där med rak rygg framför ett kval och spekulerade kring depå-strategier.

Sen tog jag typ sju års paus och nu har jag sett ett lopp igen och det funkade inte alls. Plötsligt har en för mig tidigare osynlig, bakomliggande symbolik trätt fram och den är motbjudande. En massa rikt folk som obekymrat vaskar tonvis med fossila bränslen för nöjet att köra hundra likadana varv runt runt i en virvel av tomhet och koldioxid. Jag vet inte när jag blev så här förfärligt moraliserande, men nöjet är borta. Det känns som att sitta och kolla på bum fights. Lägg ner nu bara. Flytta stålarna till Formel-E  och fejka ett motorljud som för alla som behöver sova.