Under lång tid har jag tänkt maila Lisa Magnusson på DN och meddela att jag tycker hon skriver bra.

Men jag har inte kunnat.

För att varje gång hon skriver nåt och jag tänker att det här var väl en himla bra text, så känns det som att om jag mailar den dagen så blir det som att jag står SÅ IN I HELVETE bakom just det hon skrev den dagen. Det får mig att känna mig som en idiot som bara hör av mig när någon tycker exakt som jag och jag står SÅ IN I HELVETE bakom det. Plus att jag hamnar i en mailhög med folk som står SÅ IN I HELVETE bakom nåt och det känns nästan aldrig som en grupp jag vill vara i samma hög som. Så min egen fåfänga står alltså i vägen från att skicka beröm till någon annan, så ynkligt är det.

Sen de dagar hon inte skriver något, ja då tänker jag såklart inte en sekund på det här, så då blir det inget beröm skickat heller. Tiden går och går. Lisa Magnusson kommer ha starr och vuxenblöja innan jag får till det här mailet. Så nu kommer berömmet här istället och ligger och skvalpar i internets utkanter likt en flaggpost som kanske eller kanske inte någonsin når fram till Lisa Magnussons ännu starrfria ögon.

 

Mansbarnet