Vi verkar vara hyfsat överens om att Gillettes nya manlighets-film är irriterande banal. De läste i någon flygplanstidning att det är inne med syftesdrivna kampanjer och drog slutsatsen att det var dags att de också sa vad så många redan sagt: Det finns problem med gammaldags mansvärderingar. Nu när andra kämpat med frågan i flera år och tagit de stora riskerna, ja då vågade Gillette rakryggat tåga ut från konferensrummet och säga samma sak igen.

Tänk om Gillette istället hade gjort en film som vågade ta ett eget, darrigt steg i manlighets-debatten. Vad ska vi göra åt det redan konstaterade problemet? Hur blir vi av med de gamla skräpvärderingarna?

De hade kunnat prata om allt som kan vara jobbigt med att vara man: Upplevda krav på att tjäna mycket pengar för att få någon att älska en. Krav på att kunna hantera våldsamma situationer. Det finns massor att reda ut. Hur ”tar man för sig” i ett möte på jobbet utan att ta över? Var går gränsen mellan att visa upp självförtroende tillsammans med kvinnor och att agera som ett svin? Men icke. Om några år däremot, när en massa andra modigare människor väl besvarat de svåra frågorna och fört samhället vidare, då kommer Gillette nog sticka fram sitt babysläta, giriga nylle igen och berätta det hela en gång till och vilja bli hyllade för det.

Filmen är en förolämpning. Inte mot mig som man, men som copywriter.