Ingenting får mig att känna mig mer som att jag lajvar mina föräldrars generation som när man tittar varandra i ögonen efter att ha skålat. Så nu lägger jag av med det. Framöver när jag skålar kommer jag skåla, dricka och sedan omedelbart ta en tugga och babbla vidare som att ingenting hänt. 

Naturligtvis kommer det här endast leda till att fler människor tycker att jag är en osofistikerad idiot, men det får det vara värt. Jag orkar inte mer. Och inte bara för att jag skäms för min egen inblandning i charaden utan för att ni andra också ser urlöjliga ut. Sitta där och stirra in i varandras ögon helt tysta som att vi har en ond komplott i samförstånd. 

Det kan aldrig bli en förändring om ingen börjar. Jag får ta en för laget här. Men en dag kommer någon kunna berätta för mina barn att deras far kanske gjorde dem besvikna på många sätt, men han glodde i alla fall inte folk i ögonen som en skurk i Falcon Crest när han skålade.